Det är svårt då han inte går. Han vill så mycket mer än han klarar. Men det är ju kul att viljan finns och att hålla balansen på en stutsmatta är inte det enklaste. Han tränar ju här också.

Fick tyvärr ett bakslag med Erik härom veckan. Den 14juli så blev det ambulans in från Furunäs. Han vaknade och krampade hela pojken. Trodde först att det var något från hjärnan som spökade. Det gick inte få kontakt med honom och han var helt slut. Men efter ca 20min upphörde kramperna. Då vi kom in på sjukhuset kunde de konstatera att han har slutat producera kortisol. (ett hormon som bla styr blodsockret, säger till immunförsvaret om man blir sjuk, ett vakenhormon som är livsnödvändigt helt enkelt) Så nu måste vi ge honom medicin till vår läkare kommer tillbaka och vi får en ordentlig utredning på allt detta. Det känns bara så synd om honom, han skulle verkligen behöva lite lugn och ro. 

Åkte med barnen och Sandras familj på Leoslekland. Ida stortrivs och man har fullt upp med att hålla reda på henne. Hon är verkligen inte rädd av sig. Här är hon med Emma i bollhavet.

Farmor och farfar med Ida. Hon var ganske så nervös från början och ville inte alls vara nära kanten. Vi hade trevligt. Åt god buffe och gick runt och kikade. Om ngt år till kommer det vara roligare för barnen med leklandet de har. Ännu är de lite för liten.

Nu är badrummet pågång. Nu väntar vi bara på att kakelkillen kan komma någongång. Men semestern är väl snart över.